När dagen äntligen är här ska ni inte behöva hålla koll på allt, det är ju därför vi lärt oss att planera och delegera på vägen. Ni har lagt månader på att planera. Ni har vänt och vridit på detaljer, tagit beslut och längtat efter just den här dagen. Nu är det dags att faktiskt få uppleva den.

Min roll under bröllopsdagen är att finnas där på precis rätt sätt. Se mig som en extra tärna, marskalk eller som ett väldigt hjälpsamt syskon. Ibland betyder det att jag guidar er, att jag hjälper till när ni undrar var ni ska stå, hur ljuset är eller om vi hinner fånga den där bilden ni drömt om. Ibland betyder det att jag sätter corsage på rätt plats, eller hjälper till med att fästa ett armband så ingen annan behöver förstöra sina naglar. 

Ibland betyder det att jag löser små saker i bakgrunden utan att ni ens märker att de händer. 

Och väldigt ofta betyder det bara att jag hänger med och observerar. Utrustad till tänderna, med kameror på varje höft och hela väskorna fulla med batterier och backup, men det är bara verktyg att fånga ögonblick med. Det viktigaste är att se och höra när saker händer. 

Det betyder att jag håller koll på blickarna mellan människor. Skratten under middagen. Den där lilla handen som letar efter tryggheten i en vuxen hand. Tårarna som snabbt torkas bort. Allt det som inte står i något körschema men som är anledningen till att ni vill kunna gå tillbaka till dagen igen. Men det betyder också att jag håller koll på er, om det blir för mycket, om ni behöver en paus, om jag ska kidnappa er ut för en snabb bild, men som egentligen bara är en chans för er att få andas lite. 

Jag vill att ni ska kunna släppa taget, och vara närvarande så mycket det bara går. Jag vill att ni ska dansa så svetten rinner, skratta så ni får träningsvärk och ha ont i visdomständerna i dagar efter. Och jag vill att ni ska se mig som en i gänget.